152
Och nu är jag tillbaka, men sjuk och seg.
I venedig funderade jag en hel del över det italienska modet. För Italien är trotsallt ett av världens viktigaste modeländer, även om jag inte skulle kalla det min personliga favorit och då är det naturligt att reflektera lite över mode under ett besök. Men en sak gjorde mig väldigt förvånad, bland alla broar och gränder gömdes sig nämligen en hel del glansiga dunjackor. Det låter kanske inte så konstigt, det blir kallt på vintern och då är det såklart bra med en varm jacka, men det var liksom som att alla hade likadana jackor. Som att alla hade gått till samma butik och köpt exakt samma glansiga dunjacka.
Jag hade fått intrycket att det var typsikt svenskar att följa en och samma trend, att andra mer ”vågade” Europeiska länder hyste många olika trender samtidigt. Det är såklart kanske inte alls sant, men jag tycker ofta att svenskar beskrivs (gärna av andra svenskar) som moderiktiga, men lite fega när det kommer till att sticka ut. Men tydligen så gäller det här italienarna också, även om deras mode generellt är lite mer vågat än det svenska redan från början. Det var som att samma tant gick förbi om och om igen, samma glansiga dunjacka med pälskantad luva, skärp i midjan, starkt markerade glasögon och perfekt lagda hår. Och det var samma sak med männen, de verkade också ha fastnat för den glansiga dunjackan allihopa.
Kanske är vi svenskar ibland lite för hårda mot oss själva och tror att jantelagen gäller bara oss, när den i själva verket går att hitta över hela världen bara i olika former. Alla vill vi passa in samtidigt som vi vill vara unika och den glansiga dunjackan är nog ett ganska bra exempel på det...
två exempel från max mara
I venedig funderade jag en hel del över det italienska modet. För Italien är trotsallt ett av världens viktigaste modeländer, även om jag inte skulle kalla det min personliga favorit och då är det naturligt att reflektera lite över mode under ett besök. Men en sak gjorde mig väldigt förvånad, bland alla broar och gränder gömdes sig nämligen en hel del glansiga dunjackor. Det låter kanske inte så konstigt, det blir kallt på vintern och då är det såklart bra med en varm jacka, men det var liksom som att alla hade likadana jackor. Som att alla hade gått till samma butik och köpt exakt samma glansiga dunjacka.
Jag hade fått intrycket att det var typsikt svenskar att följa en och samma trend, att andra mer ”vågade” Europeiska länder hyste många olika trender samtidigt. Det är såklart kanske inte alls sant, men jag tycker ofta att svenskar beskrivs (gärna av andra svenskar) som moderiktiga, men lite fega när det kommer till att sticka ut. Men tydligen så gäller det här italienarna också, även om deras mode generellt är lite mer vågat än det svenska redan från början. Det var som att samma tant gick förbi om och om igen, samma glansiga dunjacka med pälskantad luva, skärp i midjan, starkt markerade glasögon och perfekt lagda hår. Och det var samma sak med männen, de verkade också ha fastnat för den glansiga dunjackan allihopa.
Kanske är vi svenskar ibland lite för hårda mot oss själva och tror att jantelagen gäller bara oss, när den i själva verket går att hitta över hela världen bara i olika former. Alla vill vi passa in samtidigt som vi vill vara unika och den glansiga dunjackan är nog ett ganska bra exempel på det...
två exempel från max mara
Kommentarer
Trackback
