ett år en garderob

Läste Daniel Björks text om mode och shopping.

"För mode – hur mycket vi än pratar om modemagi, om spektakel eller att titta på haute couture-klänningar på ett museum – måste i grunden handla om min och din relation till våra kläder. Och därför om personlig konsumtion. När ens shoppingintresse drivs av positiva känslor förstår jag inte riktigt hur man kan särskilja det från det mer accepterade modeintresset. Den dag man slutar fundera över vad man gillar att ha på sig har man förvandlat mode till något dött, något som inte gäller en själv, något som fungerar lika bra att ställas ut i en steril omgivning på ett museum."

Håller till stor del med honom om det han skriver, men han verkar ha missat att all kultur konsumeras. Var inte nattvarden ett beställningsarbete kanske? På det sättet blir hans argumentation ganska irrelevant, vi konsumerar redan all kultur och vi konsumerar vår ”personliga stil”. Mode är som allt annat, ett sätt att uttrycka socialstatus.

(gammal bild, men ungefär så ser jag ut idag också)

Eftersom jag fortfarande är svullen och öm efter tandoperationen igår, så spenderas dagen i mjukisar framför vänner. Funderar på om jag borde gå igenom min garderob innan jag packar ihop mig och flyttar till storstaden, har massa konstig skit som man kanske kunde skänka till myrorna. För fast jag inte köpt något nytt på… 227 dagar, så har jag fortfarande massa kläder jag inte använder. Säger en hel del om hur mycket resurser vi slösar på att köpa nytt hela tiden.

Har ni läst Hanna Johansson krönika på rode? homo consumens Härligt att se den typen av artiklar

Klädda kroppar fungerar som verktyg för ”självförvaltning”.  Och kvinnor kläs ofta in i rollen som passiva och sexuella varelser, detta efter manliga normer. Kvinnan blir därför ofta förminskad till inget mer än yta. Kroppen är ett av kvinnans främsta sociala verktyg vilket innebär att man som kvinna riskerar att blir marginaliserad till enbart det visuella.  Det här innebär att kvinnan på grund av de sociala konsekvenserna av ett stilmedvetet yttre blir tvingad att använda just sitt yttre för att öka sin sociala status.

“For women, however, their status has been historically tied to fluctuations in cultural definitions of beauty, femininity and sexual seductiveness. In more recent times, as the cultural importance placed upon appearances has been further extended to include the male and, as men become more active consumers of fashion items, then it may well signify the value and status of the male as worker have become precarious, and the man’s claim to social superiority may be in jeopardy because of structural shifts in the economic order.” - Joanne Finkelstein

Mode är för mig som för så många andra tjejer och kvinnor ett stort intresse, något att prata om och något att roa sig med. Det är också många som menar att de genom mode får möjlighet att uttrycka sin personlighet. Jag vill påstå att kläder ofta får en stor plats i det sociala livet, att vi använder mode för att umgås. Vi nyttjar det ofta för att enkelt kategorisera de runt oss och för att snabbt bedöma någons karaktär. Mode kan enkelt förklarat fungera som ett första sållnings system. Men trots att jag anser att mode har ett stort inflytande i mitt liv vill jag inte hävda att det har något egentligt egenvärde, det är en företeelse som sällan utmanar eller triggar tanken. Det är i den problematiken en diskussion om mode måste börja, i konflikten mellan det inre och det yttre jaget.

polo och bajsfärgade strumpor. Att försöka skriva uppsats är lite som att springa i sirap. Att leta lägenhet i Stockholm är lite som att leta efter strumpor i min garderob, fast mycket dyrare. Men på det hela så är allt väldigt bra ändå

Mycket proper i världens äldsta skjorta och en gammal svart tröja. Var säkert flera år sedan jag använde dem och har aldrig haft dem ihop förut, men jag blev riktigt förtjust i kombinationen.

Det är verkligen en enda stor grå massa ute, inga färger, inga nyanser, bara ett mos av en ogenomtränglig gråhet. Inomhus blir det ganska mysigt och ibland lite som att vara i en kapsel, jag vill bara ligga i sängen iklädd stora tröjor och göra ingenting. Ibland dricker jag lite te, skriver en rad eller läser ett stycke, men mest gör jag ingenting. Det är som att vara i ett mentalt ide, min hjärna känns i vilket fall lika varm och mörk som jag föreställer mig att ett ide är.

 

Hösten handlar om att vänta, den är liksom ingenting själv utan det är bara förändring . Sen blir det vinter. Vintern är. Den är så väldigt mycket och väldigt länge. Då är det vitt och inte grått, kontrasterna kommer tillbaka och världen får karaktär. Det finns skiftningar mellan mjukt och hårt, och världen kan förändras helt över en natt.

Men nu är det höst och mitt te har ingefära och kanel i sig, det luktar hemtrevligt.

Gud vad grått allt är idag. Blev liksom aldrig riktigt ljust, men sån är hösten antar jag. Ganska mysigt ändå, tycker om att sitta inne och vara lat och det blir liksom mer okej på hösten. Och så börjar alla ha varma tröjor, vantar, halsdukar och fina höstiga jackor. Man slipper se så mycket hud också, det är bra… Har många otrevliga sommarminnen som involverar för mycket hud… obehagligt…

Varför är moderapportering så ofta bara tips om hur man kan kopiera eller ”sno” en dyr stil med låg budget? Kopiering är väll ändå inte bra stil? Kanske är det så att vi måste göra skillnad mellan vad som är mode och vad som är stil, för visst är det inte så att man bara genom att köpa det ”senaste” automatiskt får en snygg och originell stil. Det är alldeles för mycket fokus på hur vi kan kopiera genom att konsumera, det är så synd att något så kreativt har blivit så bundet till något så fantasilöst som pengar. Och när blev kopiera och sno positiva ord? Det är bara i modevärlden vi förknippar dem med något bra. Borde det inte snarare handla om att vi ska inspireras av andras stil snarare än att stjäla den?

 

Idag blev det i alla fall bara härliga gamla kläder, kjolen är säkert fyra år och tröjan är pojkvännens gamla som han övergivit för att den numera sitter som ett korvskinn på honom. Och byxångesten sitter i idag också. Vilket fint ord förresten, byxångest…

 

Nu har jag fuskat, det var väldigt medvetet och kändes inte så farligt som man skulle kunna tro. Köpte ett par byxor på cos, jag behövde dem verkligen inte och de är definitivt inte det minsta praktiska. Men, jag köpte dem ändå. Mest för att jag kände mig lite ledsen och ganska rädd. Hade precis varit på möte med drömpraktiken och insett vilken konkurens det är om deras platser, det hade jag inte förstått innan. Så jag köpte ett par byxor, för att liksom trösta mig. Inte speciellt hälsosamt. Har inte ens använt dem ännu, kanske imorgon.

 

Idag läser jag The Fashioned Self av Joanne Finkelstein, jag gillar henne hon drar paralleller som många andra akademiker inte vågar. Hon jämför till exempel vår tids fascination av yta med det rasforskare sysslat med i slutet av 1800-talet, och detta utan att lägga någon moraliskvärdering i diskussionen. Dessutom skriver hon på ett så opretentiöst sätt, det är väldigt befriande. Alla som bryr sig det minsta om hur de uppfattas av andra borde läsa något av Joanne Finkelstein.

“Blurring the distinctions between the image and the reality by emphasizing appearances has a substantial influence on how we see each other.”

 

och idag har det gått ett halvår! .....och nu skäms jag mer för byxorna…

det finns en del filmer som visar hur vi ser ut innuti. Ibland tar de fram den femtonåriga självkritiskt analyserande elitisten i oss. det gör nästan ont fast på ett underbart sätt. jag önskar bara att den hade gjorts när jag var femton, då hade jag sett den varje gång världen inte förstod mig. nu behövs det inte längre, och det är ju tur ändå.

Trycka ut lilla magen och ha en kamel på tröjan. den syns inte på bilden och den är egentligen ingen kamel heller, det är en dromedar. den har en puckel. fattar inte varför jag fotade de här kläderna, ganska ful och tråkig kombination faktiskt.  Men jag hade inte använt dromedartröjan på flera år, kände att jag behövde föreviga det på något sätt. hihi och mina fötter ser ut som båtar i ballerina. båtfoten skulle nog vara mitt indian namn

En väldigt rolig och oväntad sak som hänt sen jag slutade köpa kläder är att jag får mycket mer komplimanger för vad jag har på mig. det brukar aldrig hända annars, men nu säger folk att de tycker att jag ser fin ut och att det ser ut som att jag har nya grejer. väldigt roligt faktiskt, komplimanger är fint och för någon som är så utsendefixerad som jag är det syre. inget jag är stolt över, men sant ändå .

den här kombon gillar jag väldigt mycket, bara det att den vita skjortan prasslar tokigt mycket. låter som att man går runt i en papperspåse

sköter det här oändligt dåligt. har ju inte lagt upp något på flera dagar, då tappar jag räkningen... laddar upp massa på en gång istället. hade varit hemskt att hålla på längre än jag måste...

90-tal med röda läppar, konstiga samtal och en porttappad plånbok som hittades upp dagen efter. dessutom var magen så svullen att det där var det enda jag kunda ha på mig. ibland är man en ballong

fixade träningskort på sats idag. nu ska det bli åka av. eller typ träning en gång i veckan iaf. hade varit trevligt att kunna gå upp för trappan utan att svettas ihjäl, det är nog ett ganska realistiskt mål.

Har dragit på mig en liten förkylning som inte alls känns läglig, men som säkert går över snabbt. Svarar på pojkvännens konstiga intervjufrågor, tror inte jag är till så stor hjälp tyvärr. Och är härlig mätt efter en pizza.
Bra kväll helt enkelt