174
Det är verkligen en enda stor grå massa ute, inga färger, inga nyanser, bara ett mos av en ogenomtränglig gråhet. Inomhus blir det ganska mysigt och ibland lite som att vara i en kapsel, jag vill bara ligga i sängen iklädd stora tröjor och göra ingenting. Ibland dricker jag lite te, skriver en rad eller läser ett stycke, men mest gör jag ingenting. Det är som att vara i ett mentalt ide, min hjärna känns i vilket fall lika varm och mörk som jag föreställer mig att ett ide är.
Hösten handlar om att vänta, den är liksom ingenting själv utan det är bara förändring . Sen blir det vinter. Vintern är. Den är så väldigt mycket och väldigt länge. Då är det vitt och inte grått, kontrasterna kommer tillbaka och världen får karaktär. Det finns skiftningar mellan mjukt och hårt, och världen kan förändras helt över en natt.
Men nu är det höst och mitt te har ingefära och kanel i sig, det luktar hemtrevligt.
