86

mm värsta pmsig hela dagen. allt känns sådär lagom härligt

87

Ibland funderar jag på varför det är så snabba svängar i dammodet när herrmodet liksom behåller samma estetik i flera säsonger... Dammodet är nästan ombytligt i jämförelse med det stabila herrmodet. Kanske en spegling av kvinnosynen överlag?


98

shiiiit vad fail den här bloggen blev då.

102

Woop woop ska gå på whyreds visning. Hurra för folk som inte vill gå, men som vill ge mig platsen. Väldigt trevligt tycker jag

106

insåg precis att jag inte får köpa något fören i maj. kuk

108

vin

109

Att arbeta med mode hela dagarna gör det inte precis lättare att inte köpa kläder, men jag skulle ändå aldrig ha råd med de saker som de andra på redaktionen har. Fast det är väldigt roligt att titta på, alla har så trevlig diskret stil.
Ska bli spännande att höra om elle galan på måndag också, barnsligt, men ärligt.

114


Läste Daniel Björks text om mode och shopping.

"För mode – hur mycket vi än pratar om modemagi, om spektakel eller att titta på haute couture-klänningar på ett museum – måste i grunden handla om min och din relation till våra kläder. Och därför om personlig konsumtion. När ens shoppingintresse drivs av positiva känslor förstår jag inte riktigt hur man kan särskilja det från det mer accepterade modeintresset. Den dag man slutar fundera över vad man gillar att ha på sig har man förvandlat mode till något dött, något som inte gäller en själv, något som fungerar lika bra att ställas ut i en steril omgivning på ett museum."

Håller till stor del med honom om det han skriver, men han verkar ha missat att all kultur konsumeras. Var inte nattvarden ett beställningsarbete kanske? På det sättet blir hans argumentation ganska irrelevant, vi konsumerar redan all kultur och vi konsumerar vår ”personliga stil”. Mode är som allt annat, ett sätt att uttrycka socialstatus.

116

flytt!

117

Här har hänt skumma grejer, men nu är det hela lite mera på banan.

138


(gammal bild, men ungefär så ser jag ut idag också)

Eftersom jag fortfarande är svullen och öm efter tandoperationen igår, så spenderas dagen i mjukisar framför vänner. Funderar på om jag borde gå igenom min garderob innan jag packar ihop mig och flyttar till storstaden, har massa konstig skit som man kanske kunde skänka till myrorna. För fast jag inte köpt något nytt på… 227 dagar, så har jag fortfarande massa kläder jag inte använder. Säger en hel del om hur mycket resurser vi slösar på att köpa nytt hela tiden.

139

Drog ut en visdomstand...

140

Har precis lämnat in den långa kandidat uppsatsen, 56 sidor om den hierarkiska strukturen inom det kulturella fältet mode. Kunde varit bättre, men är ganska nöjd ändå. Och om mindre än en månad flyttar jag till Stockholm!

151



Har ni läst Hanna Johansson krönika på rode? homo consumens Härligt att se den typen av artiklar


152

Och nu är jag tillbaka, men sjuk och seg.

I venedig funderade jag en hel del över det italienska modet. För Italien är trotsallt ett av världens viktigaste modeländer, även om jag inte skulle kalla det min personliga favorit och då är det naturligt att reflektera lite över mode under ett besök. Men en sak gjorde mig väldigt förvånad, bland alla broar och gränder gömdes sig nämligen en hel del glansiga dunjackor. Det låter kanske inte så konstigt, det blir kallt på vintern och då är det såklart bra med en varm jacka, men det var liksom som att alla hade likadana jackor. Som att alla hade gått till samma butik och köpt exakt samma glansiga dunjacka.

Jag hade fått intrycket att det var typsikt svenskar att följa en och samma trend, att andra mer ”vågade” Europeiska länder hyste många olika trender samtidigt. Det är såklart kanske inte alls sant, men jag tycker ofta att svenskar beskrivs (gärna av andra svenskar) som moderiktiga, men lite fega när det kommer till att sticka ut. Men tydligen så gäller det här italienarna också, även om deras mode generellt är lite mer vågat än det svenska redan från början. Det var som att samma tant gick förbi om och om igen, samma glansiga dunjacka med pälskantad luva, skärp i midjan, starkt markerade glasögon och perfekt lagda hår. Och det var samma sak med männen, de verkade också ha fastnat för den glansiga dunjackan allihopa.

Kanske är vi svenskar ibland lite för hårda mot oss själva och tror att jantelagen gäller bara oss, när den i själva verket går att hitta över hela världen bara i olika former. Alla vill vi passa in samtidigt som vi vill vara unika och den glansiga dunjackan är nog ett ganska bra exempel på det...



två exempel från max mara


bloglovin
RSS 2.0