ett år en garderob

Läste Daniel Björks text om mode och shopping.

"För mode – hur mycket vi än pratar om modemagi, om spektakel eller att titta på haute couture-klänningar på ett museum – måste i grunden handla om min och din relation till våra kläder. Och därför om personlig konsumtion. När ens shoppingintresse drivs av positiva känslor förstår jag inte riktigt hur man kan särskilja det från det mer accepterade modeintresset. Den dag man slutar fundera över vad man gillar att ha på sig har man förvandlat mode till något dött, något som inte gäller en själv, något som fungerar lika bra att ställas ut i en steril omgivning på ett museum."

Håller till stor del med honom om det han skriver, men han verkar ha missat att all kultur konsumeras. Var inte nattvarden ett beställningsarbete kanske? På det sättet blir hans argumentation ganska irrelevant, vi konsumerar redan all kultur och vi konsumerar vår ”personliga stil”. Mode är som allt annat, ett sätt att uttrycka socialstatus.